Efter att ha hållit det strikt till det engelska språket känner jag att det är dags att gå tillbaka till rötterna, där allt en gång för mig startade - på svenska. I och med distansen till landet och det mesta som kan klassas som svenskt, låt din fantasi här ströva fritt, känner jag att jag fått ett annat förhållningssätt och perspektiv till landet jag föddes i. Inte som att jag känner mig mer svensk nu än förut, mer tvärtom, ser mer och mer likheter människor emellan - oavsett bakgrund. Egentligen handlar det för mig mest om språket som uttrycksform och jag känner mig mer hemma än någonsin i det svenska språket, ironiskt nog.
Nog om språkvalet och vidare mot summeringen av mitt liv i Makedonien från senaste inlägg fram tills skrivande stund. Hahaha. När detta först plitades ner var det med penna och papper, i ljuv natur lyssnandes till Dub runt halsen samt det eviga sipprandet av dricksvatten från en av alla fontäner runt om i staden. Så var föga insatt i när jag egentligen skrev här senast, nu vet jag, men inte då. Så låter det vara som det är.
En galen och trivssam sommar. Stekheta dagar, många och långa nätter med vin, kvinnor, män & sång. Ingen mening och har heller ingen lust att berätta om någon av alla dessa nätter, känslan av samhörighet, lättsamhet och allmän acceptans är det som för mig som består. När jag dock ser bortom nostalgins vackra glans vet jag dock att detta är en överdrift i ett land med stark mandsdominans samt homofobi. Kanske var detta ämnen jag höll mig borta från, på gott och ont. För den dåvarande stundens stämning av godo, men helt klart inte alls av godo. Först den senaste tiden jag börjat uppmärksamma detta mer och mer, går som vanligt inte att få något osett. Tänker dock inte låta dessa negativa ting förstöra min uplevelse av landet jag faktiskt haft så många fina, hysteriska & roliga ögonblick. Detta jag väljer att hålla i minnet, det som hamnar på internet då..
För att på ett roligt sätt följa den kronologiska åkturen kommer härnäst historien om mitt livs största liftningsturné, 6 länder på 2 veckor. Tvisten blir dock att denna inte dyker upp här och nu, då det är för mycket att skriva om jag någonsin ska få klicka på publish post. Men när den väl kommit så länkas den hit.
Liftningsturné
Tillbaka till verkligheten, även om jag i kropp och sinne mest vill ut och resa igen. Myror i brallan. Beger mig till berget med klostret Treskavec på toppen som jag tidigare bestigit samt skrivit om här. Tog mig dock aldrig till den riktiga toppen - kände varken till den eller hade energi för denna sista bit vid mitt tidigare besök. Extremt glad över att ha fått uppleva det nu dock, där vägen upp visst är vacker och varierad så står de sista 30 minuterna för mer äventyr och adrenalin! En mindre vägg med faktiskt klättrande stod till och med på menyn. Väl på toppen greppar jag, likt så många andra, det gyllene äpplet.
Hem igen och dags att bestiga ännu ett berg. Denna gång är det berget som jag varje morgon blickat utöver, känt under namnet Baba (mormor/farmor), alternativt Pelister (namnet på toppen/nationalparken). Vägen upp är inte särskilt intressant då man sällan ser särskilt mycket framför sig i och med den gravt skadade lutningen. När vi börjar närma oss toppen kommer vi fram till den större av de 2 underverken som även kallas sjöar. Likt i en kroater finner vi kristallklart i solen glittrande vatten. Tar mig inte ett dopp efter att ha känt efter med fötterna. Väljer att stanna här för att sedan bege oss ner. Nådde aldrig toppen, lika glad är jag för det (ypperlig anledning att komma tillbaka, även om berget i sig är mer än anledning för min del).
Nästa stora händelse får bli min födelsedag som firades med buller och brak i dagarna 2. Minst. Helgen efter detta bär det av till Kavadarci för att avnjuta den lokala vinfestivalen med Makedoniens i särklass bästa vin, ifrån Tikveŝ. Lite väl mycket vin, rakija, öl och vad helst som fanns att tillgå. På många sätt en rolig helg. På andra sätt en lärorik samt motiverande helg. I skrivande stund inte varit direkt full sedan dess, ca 1 månad sedan nu.
Efter detta var nästa äventyr ännu en liftningsturné, om än bra mycket kortare (Makedonien-Serbien(Belgrad). Men likt det tidigare äventyret lämnar jag detta till framtidens inlägg. Kan säga att även om detta var en bra mycket kortare resa var den icke dessto mindre galen.
Inte ett ord har än så länge ägnats till mitt faktiskt uppgrad i landet, volontärarbeta. Av goda anledningar. Som jag nämnt(?) i tidigare inlägg är jag stationerad på ett dagis. Medans jag på många sätt trivs med barn och barn med mig känner jag att jag behöver göra någonting annat. Känner att det varken ger mig eller att jag kan ge dom tillräckligt för att det ska vara motiverande att fortsätta. Så nu letas annat arbeta. Åker snart till en organisk farm (enda wwoofing farmen i Makedonien!) för att se om jag kan jobba där, mer om det efter att jag kommit tillbaka från Albanien då!
No comments:
Post a Comment